- Project Runeberg -  Hem och hembygd / I Önnemo. Andra skolåret /
50

(1912) [MARC] Author: Anna Maria Roos
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Önnemo by - 12. Ulrik och Ulrika

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Var har ni Ulla?» frågade barnen. Ty de kallade
lammet för Ulla.

»Bä-ä», bräkte Ulrik och Ulrika helt bedrövligt.

Det var just inte upplysande.

»Vi måste gå och leta», sade Sven.

Och så begåvo sig alla barnen uppåt hagen för att

leta.

Det var en rätt stor hage, och de strövade omkring
en god stund utan att hitta Ulla.

»Tänk, om räven har tagit Ullal» sade Karin.

Det var en förskräcklig tanke. Greta kom just ihåg,
att hon hört rävhonan tjuta så illa kvällen förut.

Men då hittade Sven på någonting.

»Bä-ä», började han bräka. Han härmade Ulrikas
stämma, så gott han kunde.

Strax hördes på avstånd ett litet klagande »mä» till
svar.

Barnen skyndade ditåt.

Där stod det lilla lammet, insnärjt bland några
björn-bärs-buskar med långa, taggiga revor. Ett par blod-droppar
syntes på dess nos. Det hade rivit sig på taggarna, då
det strävat att komma loss. Nu tordes det inte längre
göra några försök i den vägen. Det stod där stilla och
skälvande och såg bedjande på barnen. Sven hade
en kniv i fickan. Han tog upp den och började skära av
björnbärs-revorna. Med mycken varsamhet lösgjorde han
därpå, med hjälp av Greta och Karin, det darrande djuret.

Ulla var så förskräckt över, vad hon upplevat, att
hon inte tycktes kunna gå. Hon stod helt stilla och tordes
inte ta ett steg framåt. Hon var rädd att fastna på nytt
i något hemskt och farligt. Det hjälpte inte, att barnen
lockade på henne. Då tog Sven det lilla lammet på sina
armar och bar det.

Barnen kommo till fållan. Sven gick i mitten med
sin börda, flickorna på var sin sida om honom.

»Bä-ä», bräkte Ulrik och Ulrika. De blevo mycket glada.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:12:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/amrhoh/onnemo/0054.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free