- Project Runeberg -  Hem och hembygd / I Önnemo. Andra skolåret /
49

(1912) [MARC] Author: Anna Maria Roos
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Önnemo by - 12. Ulrik och Ulrika

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

sen ska den kardas, och sen ska den spinnas, och sen
ska den spolas, och sen ska den vävas till sköna
vinterkläder åt oss allihop. Ty ser du, Ulrik, vi har det inte så
bekvämt som du, på oss växer inte kläderna av sig själva.»

Ulrik svarar ingenting på den saken, så Greta får
aldrig veta, vad han tänker därom. Han gör sig hastigt lös
ur Gretas armar och sätter i väg uppåt backen. Greta
vänder på huvudet för att se efter, vad han ämnar ta
sig för. Pelle går just nu med ett ämbar i vardera handen
uppåt pumpen. Ulrik rusar plötsligt efter honom och
buffar till honom bakifrån. Mitt i Pelles knä-veck stöter
han till med sina korta, krumma horn.

Pelle ramlar i backen, förstås.

»Bä-ä», bräker Ulrik.

Och »Bä-ä», instämmer Ulrika.

Pelle reser sig upp. Han har inte stött sig något
vidare, och inte ser han förtretad ut heller. Pelle tycker
om djur, liksom alla göra på Sörgården, och han vet,
att Ulrik inte menar det så illa, om han ibland buffar
omkull någon.

Pelle bara höter lite med handen åt Ulrik och säger:
»Jo, du är god, du.»

Och så fortsätter han till pumpen och ställer sig att
pumpa upp vatten i sina ämbar.

Ulrik, Ulrika och Ulla på bete.

Var vår får Ulrika ett litet lamm, och det är för var
gång en stor fröjd för Sörgårds-barnen. De tycka, att det
inte kan finnas något sötare än ett litet vitt, ulligt lamm.

Lammet följer sin mor, var hon går. Och råkar det
bara bli några steg efter, så bräker det sitt »mä-ä-ä-ä» så
ängsligt, som om det fruktade, att allt möjligt ont kunde
hända, när inte mor är strax bredvid.

Men en gång hade Ulrik och Ulrika inte sitt lilla lamm
med sig, när de mot aftonen kommo hem till sin fålla.

4. — / önnemo.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:12:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/amrhoh/onnemo/0053.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free