Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Önnemo by - 14. Kissarna i Back-gården
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
På äventyr i köket.
Så fingo de se en dörr, som stod öppen. Och ut
igenom den dörren kom det den skönaste lukt man kunde
tänka sig. De små kissarna kunde inte låta bli att smyga
sig dit och titta efter, vad det var där innanför. Just som
de tittade in, vände sig Lovisa om. Lovisa, det var pigan
i Backgården. Hon stod vid spisen med en slev i handen.
Men då hon fick se de små kissarna, släppte hon den och
utropade: »Nej se, sådana rara små kissar! Jaså, det är
dem, som den gamla kattan har gömt så väl.» Och så gick
hon emot dem och började smeka dem och sade: »Sådana
små sötungar!» De små kissarna voro nog litet rädda, men
också helt förtjusta över att bli så väl emottagna. De
jamade: »Miau, miau» och ströko sig emot Lovisas händer
och tyckte, att världen var bra mycket vänligare, än vad
deras mamma beskrivit den.
Så tog Lovisa fram en tallrik mjölk och ställde den
på golvet. Och där fingo nu kissarna lapa i sig den
skönaste mjölk. När de hade slutat därmed, fick Kurre syn på
en stol, och så hoppade han upp på den. Och från stolen
hoppade han upp på ett bord, som stod bredvid, och
därifrån upp i fönstret. Och där hade han solsken och den
präktigaste utsikt över gården. Där lade han sig nu,
sträckte ut sig helt lättjefullt och började spinna av alla
krafter. Silvergrå och Snövit kommo snart efter samma
väg.
Men i fönstret stod en kruka med en myrten, som
Lovisa själv planterat. Och nu hände det sig icke bättre,
än att Silvergrå råkade skuffa till myrten-busken, så att
den föll i golvet, och krukan sade »kras» och gick sönder.
Lovisa hade ett något häftigt lynne, och då hon fick
se sin kära myrten i golvet, blev hon ond. Hon rusade
med sleven i högsta hugg emot de små kissarna.
»Ack, era usla kattkräk, vad har ni gjort!» skrek hon.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
