Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Önnemo by - 20. Räv och höns
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Så läste farmor först upp verserna till den leken.
Hon läste upp dem ett par gånger, och då kunde Sven och
Karin dem utantill. De hade båda så lätt för att lära.
Och när det bara var två, som riktigt kunde, så fingo
de andra sjunga med efter bästa förmåga.
Sven skulle vara räven. Han satte sig ned
samman-hukad på gräsplanen invid en syrenbuske och började
uppgiva tjut, som skulle likna rävens läte.
Karin var hönan. Och nu kom hon vankande fram
emot räven, följd av de andra barnen, vilka voro
kycklingar och höllo varann i tröjor och kjolar, i en lång rad.
Så kacklade hönan:
Ka ka ka ka, kära herr Räv,
hur står det till med eder?
Räven svarade:
Inte så bra, inte så bra.
Det värker i mina leder.
Hönan kacklade:
Ka ka ka ka, kära herr Räv,
värker det mycket illa?
Bäven svarade:
Ja, åtta dar, ja, åtta dar
måste jag hålla mig stilla.
Nu kom hönan närmare, följd av alla kycklingarna.
Och nu kacklade hon:
Ka ka ka ka, nu, kära barn,
kan ni på räven titta.
Nu är han ej farlig, å nej,
måste ju stilla sitta.
Men nu rusade den lömska räven plötsligt upp och
försökte rycka till sig en kyckling. Kycklingarna gömde
sig skrikande och pipande bakom sin mor, och hönan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
