Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Önnemo by - 21. Liten tuva välter ofta stort lass - 22. Korpen och räven. Gammal fabel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
21. Liten tuva välter ofta stort lass.
När barnen voro färdiga med leken, började farmor
berätta.
Det var en gång en pojke, sade hon, som hette Järker.
Han skulle köra hem ett hölass från ängen.
»Kör nu försiktigt», sade far. »Väj undan för tuvorna,
så att du inte välter!»
Järker hojtade åt sina oxar och gav sig i väg. Han
var helt nära den bron, som ledde över diket upp till
landsvägen, då han varsnade en liten tuva mitt framför
vänster-oxen.
»Den är så liten», tänkte Järker. »Inte behöver jag
väja undan för den.»
Så körde hö-skrindans ena hjul upp på tuvan. Och
hela lasset välte omkull. Järker ramlade i backen mitt
ibland allt höet.
Far och drängen, som just höllo på att lassa på en
annan skrinda, kommo skyndande. De hjälpte upp både
Järker och höhäcken.
»Hur kom det sig, att du välte?» frågade far.
»Det var bara den där lilla tuvan», sade Järker
skam-flat och pekade på den. »Inte kunde jag tro, att den skulle
kunna göra så stor skada.»
»Å jo», sade far, »det händer ofta, att liten tuva välter
stort lass.»
Sen dess har det blivit ett ord-stäv: »Liten tuva välter
ofta stort lass». Och därmed menar man, att små hinder
ska man inte förakta, ty de kunna vålla stor skada.
22. Korpen och räven.
Det var en gång en korp, som hade stulit ett stycke
ost i ett skafferi. Så flög han bort och satte sig på en
furugren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
