Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Höst - 29. När far var retsam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
29. När far var retsam.
Far satt i stugan en höstafton, och alla barnen stodo
omkring honom.
»Kära far, ge oss någon gissegåtal» bad Sven.
»Vill ni ha en gåta?» sade far. »Ja, nu ska ni få
höra:
Nu ska jag tala om en gåta:
Alla, som ramlar i sjön, blir våta.»
»Inte var det någon riktig gåta», tyckte Sven.
»Vill inte far i stället berätta en saga?» bad Greta.
»En saga?» sade far. »Jo, nu ska ni få höra:
Nu ska jag tala om en saga
så lång som en slaga,
så bred som en dörr.
Har ni hört den förr?»
»Inte var det en riktig saga», tyckte Greta.
»Var det inte?» sade far. »Nå, den här då:
Det var en gumma, som hade en skinnpäls.
Den blötte hon, och den stötte hon,
och sen hängde hon den på tork.»
»Nej, det var inte heller någon riktig saga», menade
Greta.
»Kära far, sjung en visa för oss!» bad Karin.
»En visa?» sade far. »Ja, ni ska visst få höra en visa,
ni ska till och med få höra just den nya visan.»
Och så sjöng far:
En visa ny, en visa ny
har kommit hit från närmsta by,
en visa lång, en visa bred,
som diktats av en sotig smed.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
