- Project Runeberg -  Hem och hembygd / I Önnemo. Andra skolåret /
88

(1912) [MARC] Author: Anna Maria Roos
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Höst - 29. När far var retsam - 30. Skenet bedrager. Gammal fabel - 31. Gumman mot strömmen. Folksaga

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Kan du den visan ej, min vän,
så börja strax att lära den!

Och har du ej den hört förut,
så hör nu på — nu är den slut!

»I kväll är far riktigt retsam», tyckte Greta.

»I kväll är visst far vid riktigt gott humör», sade mor
Anna, som satt och log och lyddes, allt under det hon
stickade strumpor åt lilla pysen. Och så berättade hon
själv.

30. Skenet bedrager.

Det var en gång en liten råtta, som kilade ut för att
se sig omkring i världen. Efter en stund kom hon hem
till sin mor och pep:

»Å, mor, det har hänt mig så mycket märkvärdigt.
Först fick jag se ett djur, som var så vackert och såg så
snällt ut. Det hade en mjuk päls och milda, gröna ögon,
det gick tyst och sade »miau» helt stilla och vänligt.
Jag tänkte just gå fram och göra bekantskap med det djuret.
Men då fick jag se ett annat djur, som såg förskräckligt
farligt ut. Det hade två gula ben med sporrar på och en
röd kam på huvudet och ett skägg av rött skinn. Och
det skrek »kukeliku» med en så stark och vild och gäll
röst, så jag blev helt rädd och sprang hem.»

»Kära barn», sade råttmor, »det djuret, som du tyckte
såg snällt ut, det var katten, som lever av att jaga och äta
oss, stackars råttor. Men det djuret, som skrek kukeliku,
det kallas tupp och gör oss alls intet ont. Så att du ser,
mitt barn, att skenet ofta bedrager i denna värld.»

31. Gumman mot strömmen.

Det var en gång en bonde och hans hustru, som blevo
bjudna till bröllop. Nu var hustrun sådan, att om en
människa sade en sak, så sade hon alltid rakt emot. Där-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Oct 10 18:25:53 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/amrhoh/onnemo/0092.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free