- Project Runeberg -  Hem och hembygd / I Önnemo. Andra skolåret /
99

(1912) [MARC] Author: Anna Maria Roos
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Höst - 36. Titteli och Tutteli

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Visst vet jag det», sade Maria Nyckelpiga och lyfte
genast vingarna till flykt.

»Nej vänta, vänta», skrek Titteli, »inte så fort! Jag
kan inte flyga, jag har vrickat min ena vinge.»

»Kan du inte flyga?» sade Maria Nyckelpiga. »Hur
ska jag då kunna visa dig vägen? Inte kan du väl begära,
att jag ska krypa framför dig. Det skulle gå förfärligt
långsamt.»

Det var mycket klokt sagt av Maria Nyckelpiga, och det
begrep stackars Titteli.

Titteli räddar troll-sländan.

En stor trollslända kom flygande. Hennes vingar
skimrade och knarrade svagt, medan hon flög. Hon slog sig
ned på ett långt grässtrå, som sakta sviktade under bördan.
Där satt hon och gungade och glänste i solskenet.

Men uppe i en tall satt en törnskata. Hon lyfte på
vingarna och sköt ned i riktning mot sländan. Titteli ville
varna‘sländan och gav till ett skri. Men sländan hörde eller
förstod henne ej. Då störtade Titteli, med fara att själv bli
upptäckt och slukad av törnskatan, fram till det grässtrå,
på vilket sländan satt, fattade tag i det och ruskade det
med all sin kraft. Sländan såg upp och märkte äntligen den
hotande faran. Hon for huvudstupa ned i gräset och
gömde sig. Titteli hade också gömt sig. Där sutto de nu
båda två, darrande, hopkrupna bredvid varann. Men
törnskatan tröttnade snart på att leta i det långa gräset och
begav sig flaxande bort.

Sländan tackade Titteli så hjärtligt för sin räddning.
Hon fick snart höra Tittelis historia: att hon råkat vilse
och fått vingen vrickad. »Du ska få rida på min rygg»,
utbrast sländan. »Jag har starka vingar, jag kan nog
bära dig.»

Titteli tackade glad. »Men hittar du också till den
stora eken?» frågade hon.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:12:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/amrhoh/onnemo/0103.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free