Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Höst - 36. Titteli och Tutteli
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Jag tror jag sov en blund», sade han och sträckte
på sig.
»Ska vi inte fortsätta nu?» frågade Titteli, darrande
av iver.
»Har ni så bråttom?» frågade snigeln.
»Ja», sade Titteli, »jag vet, att Tutteli väntar.»
»Å, hon får väl vänta», sade snigeln, »man ska aidrig
fjäska.»
Emellertid började han verkligen kravla i väg på nytt.
»När tror ni, att vi kan komma fram?» frågade Titteli
efter en stund.
»I morgon, tänker jag», sade snigeln, »eller kanske
om en vecka, jag vet inte så noga.»
»Å, bevara migl» utropade Titteli förskräckt, »så länge
kan jag omöjligt vänta. Jag ber så mycket om ursäkt,
men jag tror allt jag är tvungen att gå lite fortare.»
»Gå då, eftersom ni har så fasligt bråttom!» sade
snigeln. »Men det tjänar aldrig någonting till att fjäska.
Tag allting lugnt!»
Titteli hos Maria Nyckelpiga.
Titteli begav sig åstad, ganska orolig och bedrövad.
Det var redan ett stycke lidet av eftermiddagen, och hon
började tänka, att hon kanske ej skulle hinna hem före
natten. Hon hade nästan gråten i halsen. Då fick hon se
Maria Nyckelpiga, som satt på ett grönt blad. Fin och
blank och röd var hon med sju svarta prickar.
Maria Nyckelpiga är mycket klok, klokare än någon
tror. Titteli beslöt att fråga henne om vägen.
Maria Nyckelpiga är van att bli tilltalad på vers, och
Titteli talade också vers, när hon vände sig till henne:
Maria Nyckelpiga, Maria Nyckelpiga,
kan du mig säga vägen, kan du mig säga vägen
hän till min ekebacke? Vet du, var den är belägen?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
