Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Vinter - 62. Moraklockan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han sprang ifrån ett arbete eller en läxa för att leka eller
göra ofog. Och en dag sade mor till lilla Sven, att hon
var så glad, för nu kunde hon lita på sin gosse mycket
mer än förr.
Sven blev åter röd om kinderna, men den gången
var det av glädje.
»Vet du, mor», bekände han, »det är nog klockan,
som gör, att jag nu bättre kommer ihåg allting. Allt
sedan du sade mig, att klockan säger »kom ihåg», så
tycker jag alltid hon ropar så. I går, när göken gol
ute i hagen för första gången i vår, ämnade jag strax
rusa ut, men så hörde jag: »Ticke-tick, kom ihåg!»
bort-ifrån vrån, och då kom jag ihåg, att jag lovat spänta stickor
åt dig, mor. Och så späntade jag veden först, och när
jag sen kom ut i hagen, var det bra mycket roligare att
springa omkring och plocka gullvivor och höra på göken,
sedan jag gjort, vad jag borde göra.»
»Ja», tyckte hans mor, »kan klockan hjälpa till att
fostra dig till en bra och pålitlig karl, då var det verkligen
i en god stund far köpte den av Morakarlen.»
Nå, att din farfar blev en bra karl, det är säkert,
fortsatte gamlamor. Det kunde alla, som kände honom,
intyga. Själv sade din farfar ofta, att det var av
Moraklockan, som han lärt sig att aldrig skjuta upp något, som
borde göras, utan att alltid låta plikten gå före nöjet.
2.
En gång särskilt gjorde Moraklockan honom en stor
tjänst. Det var, när hans far dött. Han var då aderton år
gammal, och hans mor hade dött ett halvt år tidigare.
Då skulle Sven och hans äldre halvbror, Måns, dela emellan
sig, vad far och mor hade lämnat efter sig. Måns var
mycket snål och ville taga det bästa av allt. Ett par gånger
blev Sven ond på honom och var nära att säga något häftigt.
Men för var gång ljöd det ett »kom ihåg!» från klockan. Och
då påminde sig Sven, vad hans mor flera gånger sagt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
