Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Vinter - 63. Såpbubblor - 64. Små kalvar och små lamm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Vi har haft så roligt, farmor och jag», förklarade Greta.
»Farmor har lärt mig ett sätt att aldrig nånsin ha tråkigt.»
Sven såg frågande på farmor.
»Var det detsamma, som jag fick lära mig i jullovet?»
undrade han.
»Nej», sade farmor. »Greta är ännu för klen för att
kunna arbeta. Hon har fått lära sig något annat: att leka
en lek, som man när som helst kan leka för sig själv och
ha roligt åt. Vi behöver både det ena och det andra, vi
människor. Vi behöver kunna arbeta, och vi behöver
kunna leka. Ty leken liksom hjälper en till nytt mod till
att ta itu med arbetet.»
64. Små kalvar och små lamm.
1.
»Kom ner i lagårn!» skrek Sven.
»Vad är det?» skrek Karin.
»Kom själv och sel» skrek Sven.
»Är det en ny kalv?» undrade Greta.
»Kanske det är en ny fölunge», gissade Lill-Olle.
Men Sven hade redan rusat i väg. Och så rusade
flickorna efter och Lill-Olle med.
Det var tidigt i mars, och klockan var ännu inte sju
på morgonen, si det var skumt i ladugården. Men mor
var där nere med en lykta, som ännu brann. Hon stod vid
Majros’ bås, och vid lyktans sken kunde man varsna en
liten kalv, som låg bredvid Majros.
Kalven var vit och röd som sin mor, och Majros stod
och slickade honom för att få honom riktigt fin.
»Vad han är söt!» utropade Karin.
»Kan han gå än?» undrade Greta.
»Å nej», sade mor, »men han försöker väl snart att
resa på sig.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
