Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Vår - 78. Herrskapet Sparv - 79. Vårsol
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
här på gärdet. Så växer stråna högre och får ax, och i
axen växer korn, just likadana som de vi i dag ätit. Så
kommer människorna och mejar av axen och kör bort
dem, men då ramlar många korn ut, så att då får man sig
åter ett par goda matdagar här ute på gärdet.»
»Månn* det?» sade herr Sparv. »Det låter underligt,
inen eftersom ni själv sett det, fru Kråka, så vill jag ju
visst inte betvivla det. Vi får väl se, hur det går.»
Herr och fru Sparv flögo hem.
Den lilla gumman, som suttit och stickat strumpor
ute på förstukvisten, hade nyss dukat av aftonvarden.
Hon hade samlat ihop bröd-smulorna på en tallrik, och
nu stod hon på trappan och kastade ut dem på gården.
»Kvivitt I»
Herrskapet Sparv flög fram och började hastigt picka i
sig brödsmulorna.
»Mor min hade nog rätt», sade fru Sparv, »man har i
alla fall rätt mycket nytta av människorna. Så att man
får ju överse med deras dumheter.»
79. Vårsol.
När den klara vårsol ser
leende till jorden ner,
ej det finns så karg en vrå,
att den ej tycks vacker då.
Om med blick av kärlek full,
rik på hoppets varma gull,
du dig kring i världen ser,
huru fager då den ler!
Ej det finns så mörk en vrå
uppå hela jorden då,
att där ej ses spira opp
något ljust och vårligt hopp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
