Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Vår - 78. Herrskapet Sparv
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Nu flyger jag strax bort till gärdet och ser efter,
om kråkorna har tagit bort mycket av vår goda mat.»
»Gör det», sade fru Sparv. »Jag kommer efter, men
jag ska bara vänta här ett tag för att se, om inte den
där gumman på förstukvisten ändå ska ge oss några
smulor.»
Och så for hon omkring och hoppade och struttade.
Herr Sparv kom flygande.
»Kom, kom», skrek han. »Kom genast!»
»Vad är det?» frågade fru Sparv och flög emot honom.
»Kom och se, vad de dumma människorna har tagit
sig för! Kan du tänka dig, att nu påtar de jord över
all den goda maten!»
»Bevara mig, så dumt!» skrek fru Sparv. »Hur kan
de hitta på något så galet!»
Brådskande flögo de bort till gärdet.
Där gick Anders Svensson med Brunte, och Brunte
drog en harv, som sopade ihop plogfårorna igen.
»Det är bäst att rädda, vad som räddas kan», sade
herr Sparv.
Och så började de hoppa framför harven och pickade
korn av alla krafter.
Långt innan det blivit kväll, var hela gärdet harvat,
och Anders körde hem med Brunte.
»Inte vet jag, hur mycket människorna begriper i
allmänhet», sade herr Sparv, »men det här var verkligen
dummare, än vad jag trodde dem om.»
»Ja tänk, att förstöra all den goda maten!» pep fru
Sparv sorgset.
På en tallgren satt en äldre kråka, som hela dagen
flaxat över gärdet och varit med om att rädda, vad som
räddas kunde, av maten.
»Kra, kra», sade hon, »det är ändå inte fullt så dumt
gjort av människorna, som det ser ut till. Jag har varit
med om den här saken i flera år, så att jag vet, hur det
går. Om någon tid börjar det sticka upp små gröna strån
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
