Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Äventyr i vida världen - 82. Gogo och hennes vita barn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kommer hon genast med stor fart. Och om han säger: »Jag
är hungrig, Gogo», och pekar på sin mun, så förstår hon
honom strax och skyndar att hämta några präktiga frukter
eller nötter. Och skulle det hända, att någon grinande
markatta tager sig för att retas med Nils och kasta nötskal
på honom, så fattar Gogo strax tag uti den okynniga
varelsen och ruskar henne, så att hon icke så snart får
lust att göra om den saken.
Det är mycket varmt därinne i skogen, och Nils går
för det mesta omkring i bara skjortan. Men en dag finner
han, att skjortan behöver tvättas. Han tar då på sig sin
blå- och vitrandiga tröja i stället och går ned till floden
och börjar tvätta sin skjorta i dess vatten.
Gogo ser detta märkvärdiga förehavande.
»Se, är han inte klok, mitt vita barn!» ropar Gogo.
»Se bara, vad han hittar på!»
Och alla babianerna rusa dit. De hänga sig i
trädgrenarna över floden och sträcka på halsarna för att
riktigt kunna se, vad Nils har för sig. En av dem är
så ivrig och sträcker så mycket på sig, att han råkar släppa
grenen och ramlar ned i floden med ett högt plumsande.
Då blir där ett skrik och väsen ibland de andra. Till sist
hitta de på att från en trädgren bilda en lång kedja genom
att slingra sig fast vid varandra med svansarna. Och den
sista i kedjan sträcker ut händerna och lyckas fiska upp
den förolyckade babianen, som ligger där nere i vattnet
och skriker bedrövligt.
När det blir kväll, klättrar gorillan upp i ett stort
träd, där hon har sin sovplats. Och då tar hon Nils med
sig. På en bred, med mossa övervuxen gren brukar Nils
ligga och sova. Och som täcke drar han över sig ett stort
blad, mycket större än han själv.
Från sin sovplats ser han, huru skogens vilda djur
i kvälls-skymningen begiva sig ned till floden för att dricka.
Där komma fläckiga pantrar och strimmiga hyenor, där
komma stolta lejon och väldiga elefanter, som sträcka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
