Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Äventyr i vida världen - 85. De båda vallare-barnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Kan inte Yoga strax släppa ut oss härifrån?» föreslog
Per. »Så kunde vi ta svanarna och fara tillbaka till vårt
land och leta reda på prinsen och prinsessan.»
»Det går inte», sade Yoga. »Drottningen har låst in
båda svanarna i ett ankhus, dit hon själv har nyckeln.»
Ja, då var det ingen annan råd än att vänta, tills
kungen av Arabia land kom tillbaka från kriget.
Vad svalan berättade.
Några dagar förgingo. Yoga såg efter, att intet fattades
barnen. På deras begäran gav hon dem också enklare
kläder. Ty i de granna guldstickade dräkterna kunde de
icke riktigt trivas. Men Per och Brita tyckte allt, att det
var långsamt att sitta instängda. Och de språkade ofta
om, hur det nu kunde se ut därhemma vid Svinnarn.
»Jag undrar», sade Per, »om det är någon av de andra
pojkarna, som dragit upp den där stora abborrn, som jag tre
gånger nästan haft på kroken.»
»Jag undrar», sade Brita, »hur det nu är med den lilla
vita kycklingen, som de andra hackade så mycket på. Nu
har han väl ingen, som fredar sig.»
Så satt Brita en dag och sjöng sakta för sig själv:
Det är långsamt att vara långt borta,
långt borta från Svinnarns strand.
Och vad äta de nu, de små pullor,
då de ej få korn av min hand?
Det är långsamt att vara långt borta,
långt borta från Svinnarns sjö.
Och vad ligga de på, de små kalvar,
då inte jag ger dem strö?
»Kvivitt», hördes ett kvittrande vid fönstergallret,
»vem är det, som sjunger om Svinnarn här?»
Brita såg upp. Brita och Per hade lärt att förstå
fåglalåt likaså väl som all världens tungomål, när de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
