- Project Runeberg -  Hem och hembygd / I Önnemo. Andra skolåret /
243

(1912) [MARC] Author: Anna Maria Roos
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Äventyr i vida världen - 85. De båda vallare-barnen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

smekt de förtrollade svanarna på huvudet. Där satt nu
en svala på fönsterkanten och tittade in genom gallren
med sina kloka, svarta ögon. Brita kände strax igen henne.
Det var en svala, som hade sitt bo under ladutaket vid
Svinnarshult. En gång, när denna svala varit en liten
unge, hade hon fallit ur boet. Då hade Brita klivit upp
på en stege och lagt in henne igen.

Svalan kände också igen Brita.

»Kan just hälsa från Svinnarshult», sade svalan. »Kom
i går därifrån. Det började bli frostnätter däruppe, så att
vi beslöt oss i en hast för den stora höstflyttningen.
Men hur kommer det sig, att ni är här?»

Brita berättade hela historien.

»Jaså», sade svalan. »Då kanske det ändå var sant,
det som blåmesen påstod.»

»Vad sade blåmesen?» frågade Brita.

»Jo, han kom flygande så ivrig en morgon, ett par
dar före den stora flyttningen. »Vet du vad, vet du vad?»
kvittrade han. »Där sitter en prins och en prinsessa fångna
i Garpedansberget.» Å pytt, sa* jag. »Jo, det är säkert»,
sade blåmesen. »De är fångna hos rövarna, som bor
där i hålan. De bär inga prinsdräkter, utan helt tarvliga
kläder, men jag hörde själv prinsen säga till sin syster:
»Vad månne konungen av Arabia land skulle säga, om han
såge sina barn diska tallrikar åt en rövarhövding!» Du
pratar, sa* jag till blåmesen, man ska inte tro allt, vad
folk säger. Då blev blåmesen stött och flög sin väg. Men
han hade väl rätt ändå.»

»Nog har jag hört talas om rövaren Ramunder, som
bor med sina rövare i en håla i Garpedansberget», sade
Per. »Tänk, då måtte han ha varit ute och strövat vid
Svinnarn, just medan vi flög med svanarna.»

Inte var det roligt att tänka sig, att deras vänner voro
hos rövare, men det var ändå en tröst att få veta något
om dem.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:12:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/amrhoh/onnemo/0247.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free