Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Sommar - 100. På Önnemo kyrkogård
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»O ja, det är någonting förskräckligt sorgligt med en
kyrkogård», sade Greta och såg helt ängslig ut.
»Det tycker nog de flesta», sade farmor, »men vi
behöver inte ta det så. Inte om vi kommer ihåg, att
kyrkogården är »Guds åker». Ni vet, barn, att ett sädeskorn
måste läggas ned i den mörka jorden för att få nytt liv.
Och det är på samma sätt med oss människor. Ni ska
få höra en sång, som handlar om en vårdag på en kyrkogård.
Kanske förstår ni den inte riktigt än, men måhända
ska ni någon gång, då ni blir större, komma ihåg den.»
Och farmor läste ur minnet:
Sol i de dödas gårdar,
sol i gravarnas stad!
Över de tysta vårdar
himmel så vårligt glad,
örter och gräs, som spira
gröna ur groddrik mark —
allt tyckes livet fira
här uti dödens park.
Ingen må sörja, klaga
här i Guds ljuva vår!
Livets skönaste saga
börjar, när livet förgår.
Sakta en stämma talar
här uppå fridens ort:
Frukta ej dödens dalar!
De äro livets port.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
