Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Sommar - 101. Mor Rapphöna och Frej
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
101. Mor Rapphöna och Frej.
Frej går ensam ut i rågåkern.
På ena sidan om allén, som leder till Norrvalla
herrgård, ligger ett stort gärde. Det var där, som mor
Rapphöna bodde med sina småttingar.
Det var ett riktigt trevligt bo de hade. Runt
omkring vajade rågstånden höga och gröna. Här och där
stod en röd vallmo och nickade åt en blåklint, och
prästkragarna lyste så glada och granna i gult och vitt.
»Där är ogräs i åkern», sade folk, som gick förbi.
Men mor Rapphöna sade: »Det är så innerligt trevligt
med alla de här blomstren. De lyser riktigt upp i skogen
omkring oss.»
Ty mor Rapphöna kallade åkern för skogen. Och det
var nu inte alls underligt, ty axen vajade högt över hennes
huvud och gåvo en så behaglig skugga, när solen lyste varm.
Ja, mor Rapphöna var belåten med sitt bo ute i
rågåkern. Och hon var ganska belåten med sina ungar också.
De voro små duniga, brun-spräckliga kräk, just som de
skulle vara, och sprungo omkring mor och pepo och hade
redan lärt sig konsten att hacka sönder ett korn. Ja, de
visade verkligen god fattningsgåva.
»Ungar är besvärliga», sade mor Rapphöna, »men det
skall ingen förneka, att man har glädje av dem också.»
Det var en varm, solig dag. I den gröna träsoffan
under den stora linden på gården satt patron Berg,. Frej
låg i sanden vid hans fötter och såg upp till husbonden
med en bedjande blick i sina vackra, mörkbruna ögon.
»Nehej, min kära Frej», sade herr Berg, »det blir ingen
promenad av. Det är alldeles för soligt och varmt. Men
vill du ut och röra på dig lite, så gärna för mig.»
Det var alldeles, som om Frej förstått orden. Och det
kunde för resten ingen veta, vad Frej begrep eller inte, för
det var en alldeles märkvärdigt klok hund.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
