Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Sommar - 101. Mor Rapphöna och Frej
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för resten, men det brydde hon sig nu mindre om. Och
så kacklade hon, darrande av vrede:
»Vill du gå din väg, du otäcka varelse, och lämna mina
ungar i fredi»
Frej svarade inte, bara stod och såg på hönan och
kycklingflocken med sina mörka, lysande ögon, alltjämt
med upplyft framtass.
Ungarna hade tystnat med sitt ängsliga pip. De voro
alltför dödligt rädda för att våga ge ett enda ljud ifrån sig,
de bara tryckte sig tätt ihop för att försöka få rum
allesammans under mors skyddande vingar.
Nej, mor Rapphöna stod inte ut med det här längre:
att se det förskräckliga odjuret stå där och titta hotande
på hennes stackars små. Jag måste driva bort honom,
tänkte hon. Hon var visserligen liten och svag, och han
var stor och stark och kunde med ett enda nafs bita ihjäl
henne. Men det var detsamma, hon måste försöka rädda
sina små.
Och så flög hon emot Frej, slog honom med sina
flaxande vingar på nosen och skrek:
»Undan med dig! Våga dig inte på mina ungar!»
Det kunde väl kännas lite frestande för Frej att visa
henne, vem som hade makten här, att bara knipsa till ett
tag och åtminstone bräcka den där rapphönans ena vinge.
Men Frej hade blivit lärd, att en rättskaffens rapphönshund
biter aldrig en fågel. Och han ämnade inte vara olydig, fast
det var ingen, som såg honom.
Han drog sig ett par steg tillbaka, han ville nu inte
precis ta emot stryk av den där lilla rapphönan i alla fall.
Hon smällde honom rätt försvarligt på nosen med de små
hårda, kupiga vingarna.
»Nej se», tänkte mor Rapphöna triumferande, »jag får
ändå fienden att vika! Här är inte värt att ge tappt. Jag
ska allt driva honom riktigt bort härifrån, så att han aktar
sig för att nånsin komma tillbaka.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
