Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Sommar - 101. Mor Rapphöna och Frej
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nu reste han sig emellertid, viftade lite med svansen
till avsked och begav sig i väg nedåt allén.
Det var ju inte lika roligt, förstås, som om husbonden
själv gått med, men i alla fall var det rätt skönt att röra
på sig lite.
Frej hade inte hunnit långt nedåt lindallén, förrän han
stannade, lyfte upp nosen och vädrade.
Bestämt var det någonting där ute i rågåkern...
Han tog ett språng över diket och gick tyst och
försiktigt framåt, alltjämt vädrande och med ögonen lysande
av iver.
Rågen var så hög, att den helt skylde honom. Bara
tippen av en vit svans sågs vagga ovan de fjuniga axen.
Mor Rapphöna försvarar sina ungar.
Mor Rapphöna satt i godan ro i sitt bo och gav just
en liten förmanande hackning åt en av sina kycklingar,
som ville ställa till kiv med en av sina bröder. Då fick
hon plötsligt se, helt nära, ett stort, vitt huvud, som med ett
par mörka, bruna ögon blickade ned på henne.
Alla ungarna hade i detsamma fått syn på odjuret.
De pepo till av fasa och kröpo brådskande under mors
vingar.
Men Frej stod orörlig och tyst med ena framtassen
upplyft. Detta var, vad han var uppfostrad till: att ta reda på
rapphönsens bon ute i åkern men inte röra dem och
inte skrämma dem med sitt skall. Där var ju visserligen
ingen jägare med honom den här gången, men Frej gjorde
i alla fall sin plikt, fast ingen såg honom. Han »stod» för
fågeln, som det heter. Det kunde ju för resten hända, att
husbonden komme gående, och då finge han se, att Frej
upptäckt någonting ute i åkern.
Nu kunde ju mor Rapphöna inte veta, vilken snäll och
klok och väluppfostrad hund Frej var. Hon trodde, att
han ämnade bita ihjäl hennes ungar, ja, henne själv med
18. — I önnemo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
