Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Sommar - 104. Bivråken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bivråken och skatan.
Bivråken kom flygande med ett par gröna kvistar
i klorna. Det var björklöv, spätt, ljusgrönt björklöv. Ty
det var ännu tidigt i juni.
»Ha ha ha», skrattade skatan, »har bivråken Jrörjat
äta grönsaker? Ha ha hal»
»Det är dumt att skratta åt det man inte begriper»,
svarade bivråken. Mera sade han inte. Han bara
fortsatte sin väg inåt täta skogen.
Men skatan hade blivit nyfiken.
»Jag ska verkligen ta reda på, vad han gör med
sina gröna löv», tänkte hon. Och så flög hon efter vråken
in i täta skogen.
Bivråken hade just slagit ned i en stor gran. Där
var hans bo, och där låg hans fru och ruvade på sina ägg.
Bivråken lade ned de gröna kvistarna på kanten av boet.
»Är det hans fru, som ska äta grönt, medan hon ruvar?»
undrade skatan.
Men bivråkens fru rörde inte de gröna kvistarna. Och
så flög bivråken bort igen.
»Ville han pryda boet åt sin fru?» undrade den
nyfikna skatan. »Nej, det tror jag inte ändå. Men det här
måste jag ta reda på.»
Och så satt skatan kvar för att se, vad bivråkens
fru skulle göra med det gröna.
Nu kom en stor geting surrande och slog ned på
björklövet.
Där surrade han åter till ett tag helt belåtet. Och så
började han suga i sig av den saft, som sipprade fram på
det friska björklövet.
Ty om våren är björken full av söt saft, som sipprar
fram som ett tunt lager över nybrutet löv.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
