Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Sommar - 104. Bivråken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men nu var det slut med att surra. Ty nu högg fru
Bivråk honom med sin långa, gula näbb och åt upp honom.
Strax därpå kommo två stora flugor. De slogo också
ned på björkkvisten. Och där började också de suga i sig
av den söta saften.
Nu högg fru Bivråk dem också.
»Jaså, nu förstår jag», tänkte skatan. »Bivråken är
inte så dum. Han ville skaffa mat åt sin fru på det
viset.»
Och så flög skatan ut åt bygden och skrattade och
skrek: »Ha ha ha, har ni hört, hur bivråken gör, för att
hans fru ska få mat, medan hon ligger på ägg? Ha ha ha,
det ska jag berätta.»
För skatan kan nu aldrig tiga med någonting.
Bivråken och humlorna.
Bivråken stod och krafsade i jorden med sina starka,
gula fötter.
»Ha ha ha, ska bivråken slå sig på jordbruk?»
skrattade skatan.
»Det är dumt att skratta åt det man inte begriper»,
sade bivråken. Och så fortsatte han att krafsa.
Rätt som det var, for en humla ut ur ett hål i
jorden. Hon tumlade om och brummade och surrade. Men
bivråken högg henne strax och åt upp henne.
Så krafsade han ett tag till.
En annan humla for ut.
»Det är väl frun», sade skatan, som satt på en
tallgren och såg på.
Bivråken åt upp fru Humla också.
Så började han krafsa upp jorden igen. Efter en stund
hade han fått tag i hela humleboet därnere. Det var en
stor klump av honung och frömjöl.
»Jaöå, där kommer alla barnen», sade skatan. För
skatan visste ju, att inne i den där honungs-kakan bodde
humlorilas larver.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
