Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Sommar - 106. Seppi och harungen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Fy, Seppi», ropade de. »Fy skam, stygga Seppi!»
Seppi slokade svans och kröp åter modstulen in i
sin koja.
Där låg han och grubblade. Han var inte van vid
detta, att man en lång stund var ond på honom. Det
måste då ha varit något oerhört han gjort.
Hela den dagen var det på samma sätt: barnen ville
inte veta av Seppi. De brydde sig inte alls om hans
bedjande blickar. Kvällen kom, och det var ingen, som kom
och klappade honom till godnatt, såsom Seppi annars var
van vid. Seppi var så ledsen, som en hund kan vara.
Men där han låg i hundkojan, tänkte han på, att om man
gjort något orätt, så skall man försöka göra det gott igen,
så mycket man kan. Det begrep Seppi, fast han bara var
en hund.
2.
När barnen följande morgon vaknade, fanns inte
Seppi i hundkojan. Inte sågs han heller till utomkring
gården.
»Var är Seppi?» undrade de. Och de började ropa:
»Seppi, Seppi!»
Men ingen Seppi kom.
»Å ja, han kommer väl hem, då han blir hungrig»,
tröstade de sig.
Men dagen led framåt, och ingen Seppi kom.
Barnen började bli oroliga.
»Tänk, om Seppi blev så ledsen över, att vi var onda
på honom i går, så att han aldrig mer kommer tillbaka»,
sade Lisa.
De andra barnen hade just börjat frukta detsamma.
Det var en riktigt sorglig dag. Ty man kunde ju
knappt ha något roligt, när inte Seppi var med, tyckte alla
barnen Löv.
Men fram emot kvällen gav Erik plötsligt till ett rop
av glädje.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
