Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Sommar - 106. Seppi och harungen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Det var stygga mammor», menade Lisa.
»Å nej», sade smeden, »det är så deras natur. Och
hararna får så ofta ungar, så de skulle väl inte stå ut
med att länge dra försorg om var kull.»
Barnen lekte med harungen och brydde sig alls inte
om Seppi, som låg och halvsov utanför sin hundkoja.
Men nu reste Seppi på sig och gick bort till barnen
för att se, vad de hade för sig. Och så fick han syn på
den lilla harungen.
Kanske Seppi blev avundsjuk, därför att barnen nu
tycktes bry sig mera om denna nya vän än om honom.
Eller kanske tyckte han sig komma ihåg, att människorna
bruka jaga harar, men inte leka med dem.
Allt nog, han rusade plötsligt fram och bet ihjäl den
lilla harungen.
För ett ögonblick stodo alla barnen liksom förlamade.
Hur kunde Seppi, deras snälla Seppi, göra något
sådant!
L nästa ögonblick vände de sig alla i förbittring mot
missdådaren.
»Fy, Seppi», ropade de. »Fy, stygga Seppi I»
De pekade finger åt honom, de slogo honom över
nosen, inte hårt, men så att han skulle förstå, att han
gjort illa.
Seppi skämdes gruvligt. Han begrep, att han burit
sig illa åt, och han slokade svansen och kröp in i sin
koja.
Barnen begravde sin lilla harunge ute i
trädgårdstäppan. De hade knappt skottat igen graven, förrän
Seppi kom fram, viftade med svansen och vänslades,
såsom hundar plägä göra, när de vilja ställa sig väl med
någon.
Seppi trodde, att han nu skulle få förlåtelse, och att
barnen åter skulle leka med honom såsom vanligt.
Men barnen, som sörjde sin lilla harunge, voro ännu
förtretade på honom. Och de jagade bort honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
