- Project Runeberg -  Hem och hembygd / I Önnemo. Andra skolåret /
289

(1912) [MARC] Author: Anna Maria Roos
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Sommar - 106. Lars i Lilltorp och jätten i Råberget. Efter en folksaga

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Han böjde sig ned och låtsades ta upp en sten från
marken, men drog i stället fram osten ur skinnväskan.
Så reste han sig upp och sade:

»Ser du den här gråstenen? Den ska jag krama, tills
vattnet rinner ur den.»

Och så kramade han den färska osten, tills vasslen
dröp om hans fingrar.

Jätten bligade häpet på honom.

»Tänk, att du ändå är så pass stark!» sade han. »Nå,
kan du göra det, så kan allt jag göra det med.»

Och så tog han upp en sten, han också, och begynte
krysta den i handen. Han kryste den, tills flisor sprungo
ur stenen, och blodet rann ur fingrarna hans, men inte
fick han något vatten ur stenen, inte.

»Där ser du», sade pojken. »Du duger inte till det.»

Jätten var så förundrad, att han måste sätta sig ned.
Han satte sig på en stor sten, och där satt han sen hela
dagen och bara teg och glodde på pojken.

Men när solen började sjunka, drev Lars sina kreatur
hem igen. Moran hon blev glad, förstås, åt att se honom.

»Tänk, att du ändå kom tillbaka», sade hon. »Men
nu går du väl aldrig mer bort till Råberget?»

»Jo, lita på det, att jag gör om det!» sade pojken.

3.

Följande morgon, då Lars skulle driva sina kreatur
i vall, gick han först bort till buren, där den lilla grå
fågeln satt.

Lars hade en gång hittat i skogen en fågelunge, som
ramlat ur boet och inte riktigt kunde flyga än. Den fågeln
var det, som han tagit hem och satt i bur. Nu tog han
fågeln ur buren, stoppade ned den i sin skinnväska och
knäppte väl till locket. Och så gav han sig i väg.

Så snart korna kommo in på de sköna betesmarkerna
vid Råberget, började de råma av belåtenhet. Jätten hörde

19. — / önnemo.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:12:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/amrhoh/onnemo/0293.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free