Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Sommar - 106. Lars i Lilltorp och jätten i Råberget. Efter en folksaga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Vad bjuder du i lön?» frågade pojken.
»En skäppa guld om året», svarade jätten.
»Nå ja, det kan låta höra sig», sade pojken. »Ja, då
kommer jag i morgon bittida. Nu får jag lov att driva
hem kreaturen i kväll.»
Och så gick han hem till Lilltorpet.
»I morgon, mor», sade han, »får du skaffa någon annan
till att vakta kreaturen. Jag har tagit tjänst hos jätten i
Råberget.»
Gumman till att gråta.
»Å, kära barn, då får jag väl aldrig se dig mer!»
»Å jo», sade pojken. »Jag reder mig nog.»
4.
När Lars följande morgon kom till jätten, sade denne:
»Nu ska vi ut och fälla träd. Mor behöver ved att lägga
under grytan.»
Och så gingo de ut i skogen, jätten med en yxa på
axeln. De kommo till en stor ek, och den tyckte jätten
kunde passa.
»Jag tycker nu alltid», sa* jätten, »att det bästa sättet,
när man fäller träd, är, att en böjer toppen mot marken
och håller i den, medan den andra hugger. Vill du hugga,
eller vill du hålla?»
»Eftersom jag är så stark», sade pojken, »så är det
nog bäst, att jag håller, för det är nog det svåraste.
Men jag räcker ju inte upp till toppen. Ni, far, som är
storväxt, får böja ned den till mig.»
Jätten gjorde så, och pojken grep tag i toppen. Men
när jätten släppte, for toppen upp igen. För pojken kunde
förstås inte hålla den nere. Lars följde med upp och
slungades ett stycke bort. Han slog sig rätt illa i fallet.
Men efter en stund kom han i alla fall framlinkande.
Där stod jätten och koxade helt förvånad.
»Vart tog du vägen?» frågade han.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
