- Project Runeberg -  Hem och hembygd / I Önnemo. Andra skolåret /
293

(1912) [MARC] Author: Anna Maria Roos
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Sommar - 106. Lars i Lilltorp och jätten i Råberget. Efter en folksaga

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Jo, ser far», sade pojken, »det är så, att jag alltid
har haft en sådan orimlig lust för att hoppa. Och nu
tyckte jag det skulle vara så roligt att ta ett hopp över
den här eken. Det skulle ni också göra, far, det är
verkligen riktigt trevligt att komma så högt upp och se, hur
fåglarna har det.»

Jätten tittade uppåt trädet.

»Den eken kan jag inte hoppa över», bekände han.

»Kan ni inte?» sade pojken med ömkan i tonen. »Ja,
då får ni också reda er själv med hygget. Då får ni
verkligen både hålla och hugga.»

Och jätten skämdes ju, förstås, över att inte kunna
någon av de konster, som hans dräng kunde. Och så höll
han eken nedböjd med ena handen och högg med den
andra. Men pojken satt i gräset och såg på.

Så skulle eken bäras hem till bergshålan.

»Vill du bära i rotändan eller i toppändan?» frågade
jätten.

»Eftersom jag är så stark», sade pojken, »så är det
nog bäst jag bär i toppen. För den är ju störst. Och så
får ni gå före, far, eftersom ni hittar bäst hem.»

Jätten tog rotändan och lade den över sin axel.

»Maka upp den bättre, far!» sade pojken. »Annars
får jag inte ordentligt tag i min ända.»

Jätten makade ett tag på trädet.

»Bättre opp ändå!» sade pojken.

Och så höll han på, tills han fått jätten att maka
eken, så den låg mitt över skuldran. Nu bar jätten hela
trädet. Pojken hoppade upp bland de tätaste grenarna,
och där satt han helt bekvämt och lät sig bäras.

Jätten lunkade framåt.

Efter en stund började han stånka.

»Det är tung börda, det här», sade han.

»Tycker ni det, far», sade pojken. »Jag tycker det är
alls ingenting, jag.»

Jätten stånkade alltmer.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:12:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/amrhoh/onnemo/0297.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free