Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Sommar - 106. Lars i Lilltorp och jätten i Råberget. Efter en folksaga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Smörkärnan sprack, och grädden, som var däri, skvätte
omkring åt alla håll.
Jätten gick tillbaka till jättemor.
»Nu fick jag kål på honom», sade han förnöjd. »Hans
skalle sprack, och blodet sprutade mig upp i ansiktet.»
6.
Följande morgon, då jätten vaknade, stod hans dräng
framför honom.
»God morgon, far! Vad ska vi ta ihop med för arbete
i dag?» sade han.
Jätten glodde på honom helt förfärad.
»Är du inte död?» frågade han.
»Nej, varför skulle jag vara död?» sporde pojken.
Jätten var så häpen, så han sa’, som sanningen var.
»Jag slog dig ju med min yxa i skallen», sade han.
»Jaså, var det ni, far», sade pojken. »Jag vaknade ju
upp i natt av, att någon dunkade mig i huvudet. Men
inte mår jag illa av så litet.»
Jätten satt tyst en lång stund. Så sade han:
»Nej, du är för stark för mig, det ser jag. Du får
ge dig i väg! Jag vill inte ha dig till dräng.»
»Har ni något att klaga på, far?» sporde pojken.
»Sköter jag inte mina sysslor ordentligt?»
Jo, jätten kunde inte klaga, men han ville i alla fall
inte ha sin dräng kvar.
»Nå, om det är så, att ni kör av mig utan orsak, då
ska ni åtminstone ge mig hela min årslön», sade pojken.
»Annars går jag inte.»
»Ja, jag får väl göra det», sade jätten. Och så gick han
efter en skäppa guld och gav åt pojken.
Som de nu båda stodo utanför hålan, och Lars skulle
till att taga avsked, kom jättemor ut, bärande ett grötfat
och två slevar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
