Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Sommar - 107. Lärkan och hennes ungar. Efter en gammal fabel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SOMMAR
Lyssnen nu väl, mina kära små,
till allt, vad de säga mål»
När lärkan kom hem, var ångesten stor.
»Pip pip, nu måste vi flytta, mor.»
»Vad sade de då?»
»De sade så:
»I morgon skola vi samman kalla
vår släkt och be dem att komma alla
med liar hit
och meja vårt gräs med all flit.»
»Nå, sade de så,
då kunna vi lugna oss än, mina små.»
Åter flög lärkan bort en dag.
»Jag blir bara borta ett litet slag.»
När hon kom åter, var ängslan stor:
»Pip pip, nu måste vi flytta, mor.»
»Vad sade de då?»
»De sade så:
»1 morgon gå vi, du och jag,
i morgon dagl
Ty gå vi ej själva, så blir den ej
mejad, vår timotej.»
»Nå, sade de så,
då måste vi flytta strax, mina små.»
Och lärkan och hennes duniga ätt,
de flyttade strax från sitt bo så nätt,
de flyttade genast, så varligt och tyst,
att det hördes ej minsta knyst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
