- Project Runeberg -  Vandring i Wermlands elfdal och finnskogar /
139

(1852) [MARC] Author: Maximilian Axelson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Getmyran, funnit en ekstubbe af’vid pass en famns omkrets.
(Äfven vid Borten bade man på två olika stallen gjort
dylika fynd i myrmark.) •

Som förnämsta orsaken till Ati-kullens ovanliga
vegetation berättades följande. I fordomtid var ofta fiendskap
mellan Norrmän ocb Svenskar, och man brukade då å Ömse
sidor ”rappe” (rapio?) eller plundra bos hvarandra. Dervid
hände sig en gång att innevånarna i Treskog blefvo så
hårdt ansatta af Baggar ne, att de nästan mangrannt flydde
undan till Ati-kullen ocb der med all sin boskap slogo
sig ned. , ~

Genom den starka gödseltillgång, som häraf blef en
följd, ansåg man att jorden då blifvit fetare än all annan
mark i trakten.

Om Tiskarekärns uppbof nämndes, att det först blifvit
bygdt af en Tysk ocb på den tiden hetat Tyskarekärn,
hvilket namn endast genom ett vårdslöst uttal fått sin
nuvarande form.

Dagen efter besöket å nyssnämnde ort gick vandraren
åter i Sunne socken; och det var^ redan nedmörkt när ban
der passerade Ombergsheden, en plats, beryktad för sin
höstmarknad, ”Den eviga glädjen” kallad.

”Se så!” —- ropar man nu — ”här ha vi då
ändtli-gen ett äfventyr, som vi så länge väntat på. Kanske den
resande nu lyckligtvis blef öfverfallen och mördad? Kanske
denna reseskildring är bemtad ur hans efterlemnade papper?
Kanske...........”

Förgäfvés, kära läsare; dina förhoppningar blifva äfven
här svikna! — Resenären blef ej så hastigt förpassad till
en ”evig” glädje, men väl till en sådan för dagar och
veckor. Ty bäst han gick der i den skumma
Septemberqväl-ien, såg han plötsligen några vänliga ljus glimma ur dalen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 20:13:37 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/amwermland/0147.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free