- Project Runeberg -  Vesterdalarne, dess natur, folklif och fornminnen. Under vandringar därstedes tecknade /
4

(1855) [MARC] Author: Maximilian Axelson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

af förfädernas sedvanor samt slutligen en berömlig
sparsamhetsanda[1], hvilken dock ej förhindrar utöfvandet
af gammal nordisk gästfrihet.

Öster- och Vesterdalarnes menigheter, båda
fostrade i nejder af ett starkt syskontycke, stå också i
bildningsgrad och föreställningssätt hvarandra temligen
nära. Föga förfarne i bokliga värf, äro de i stället så
mycket skickligare i boskapsskötsel och jordens
häfdande, samt i flera handaslöjder så utmärkta, att få
kunna deri med dem mäta sig.

Förfädernas ära, så nära förenad med Engelbrekts
och Wasas minne, är ännu i dag deras stolthet, och,
ehuru de under tidernas lopp ej kunnat undgå att,
äfven för sin del, oro också i ringa mån, blifva
förtrogne med nyare läror och åsigter, så halva de dock
jemte dessa förvarat i minnet mycket af hvad från
fordom blifvit i sång och sägen omförmäldt.

I mer än en trakt af gamla Dalom kan man
derföre ännu få lyssna till folkvisans rörande qväden,
och der orden fått en anstrykning af den nyare tidens
anda, igenkännas ändå ofta de gamla tonerna[2].

Att den gamla öfvertron, som befolkar skog och
sjö med andeväsenden, här ännu qvarlefver, är som det
måste vara i bygder, der naturen så djupt och lifligt
talar till känsla och inbillningskraft.

De stora dalgångarne i östan och vestan
genomströmmas af hvar sin elf, hvilken lika ofta söker sig
en väg genom dystra ödemarker, som mellan leende
ängar och åkerfält. Vid dess brusande forsar stå i
skogsdunklet de ensliga sqvaltorna — dessa gemensamma
qvarnar, till hvilka hela byn stundom är egare. Invid
dem uppehåller sig gerna den listige Forskarlen, han,
hvilken som oftast, än hämmar qvarnhjulets gång, än


[1] Detta företrädesvis i Floda, men minst i Transtrand.
[2] Härom se Bilagan № 2.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:13:30 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/amwesterda/0006.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free