- Project Runeberg -  Vesterdalarne, dess natur, folklif och fornminnen. Under vandringar därstedes tecknade /
97

(1855) [MARC] Author: Maximilian Axelson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

hvad som tilldrog sig härinne. Vid mitt inträde kom
värden mig mycket beskedligt till mötes, och jag säg
no i honom en äldre, kortväxt man med smala
spindelben, svigtande rygg och läng näsa samt kring denna
ett stripigt här, som till större delen bortskymde hans
ansigte. Men när han fattade min’hand, märkte jag
ytterligare, att han bade fingrarne fullsmeladc med
potatisskal. Detta var en annan handtryckning än den,
om hvilken Tegnér sjunger:

»han satt vid dess sida och tryckte dess hand

och kände tillbaka en tryckning ibland.»

Men midt på stugugolfvet säg jag nu en varelse
krypa af och an, och denne skulle verkligen föreställa
en roepniska. Ja! och det var till och med sjelfvaste
fader Ola -— gubben, som här gjort en så klen
brän-vinskommers. När denne fick se mig, ville han,
oak-tadt sin vanmakt, ändä vara höflig och kom derföre på
alla fyra krypande fram till mig. Han sökte härefter
resa sig upp, men hann då ej längre än på knäna och
räckte mig derföre i denna ställning handen.

Jag tecknar här bilder ur verkligheten; men denna
gaf mig äfven ljusare sådane, och dessa vill jag nu
Upptaga på min tafla.

Der funnos i stugan barn, klarögda små, hvilka
ännu icke med några laster vanhelgat »Guds tempel i
menniskan». — Dessa hade tagit sin plats invid
spi-seln och stodo der och betraktade den flammande
elden. Jag tyckte mig i dem se menniskans bättre »jag»,
som sökte ljuset. Lågan, som belyste de spädas
an-sigten, visade mig dessa i deras vackraste glans, och
när jag vid den betraktade de blomstrande kinderna
och detr rena pannan, anade jag redan en ny
genera-tion — friskare och ädlare än den nu lefvande.

Det var på förmiddagen som nyss beskrifne besök

7

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:13:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/amwesterda/0099.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free