Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - FÖRSTA BOKEN. Den katolska auktoritetsdogmen - 4. Episkopatet - V. Den apostoliska successionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
142
kyrkans domvärjo och härför fanns endast en lösning:
visa, att här gällde det en öfvernaturlig makt, som utgått
icke af kyrkans vilja, utan kommit från himmelen genom
officiellt, lagligt, oafbrutet öfverlämnande från Gud till
Kristus, från Kristus till apostlarne, från apostlarne till
biskoparne och till deras efterträdare.
En furste, som är bestämd att regera, inträder i den
kungliga dynastin genom sin födelse. I den biskopliga
dynastin inträder man genom ordinationen.
Detta lagliga öfverflyttande af en makt af gudomligt
ursprung är i båda fallen ett oerhördt historiskt påhitt;
men i båda fallen är det icke påhittet, som upprättar
makten, utan den redan upprättade makten, som alstrar och
förklarar påhittet. Det är icke dogmen om clen apostoliska
successionen, som gjort biskoparne, utan biskoparne, som
gjort dogmen. På detta sätt ingår allt i sakernas naturliga
ordning och hemligheten uppdagas.
Den autentiska historien omtalar intet exempel på en
biskop, som insatts af en apostel och åt hvilken en apostel
genom denna institution öfverlämnat vare sig hela sin
maktbefogenhet eller endast en del af densamma. Härtill
finnas två lika afgörande skäl: det första är, att en
mellantid af mer än ett halft århundrade skiljer apostlarnes
försvinnande från den första biskopens uppträdande i katolsk
gestalt. Det andra är, att i principen apostlarne å ena
sidan och biskoparne eller diakonerna å den andra icke
voro en fortsättning af hvarandra, utan tillhörde två
väsentligen olika klasser. Aposteln hade sitt uppdrag af
Gud och honom ålåg värfvet att allmänt förkunna
evangelium; han kunde icke bli den fäste ledaren för en
särskild församling; ingen apostel har varit biskop eller
diakon. Biskoparne, de äldste, diakonerna, tillhörde en
lokalkyrka, hvars ansvarige funktionärer de voro, och kunde
icke åläggas henne utan hennes samtycke. Föga vikt
låg från denna stund på det noggranna sättet för deras
utnämning. Utan tvifvel saknade icke apostlarne eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
