Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ANDRA BOKEN. Den protestantiska dogmen och auktoriteten - 3. Dogmens fortskridande upplösning - Noter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3°9
skulle ha fullständigat många äldre dokument. Richard Simon, Hist.
critique du N. T., 1678, anförtror den åt offentliga skrifvare, Israels
officiella annalister. J. Lcclerc, Sentiments etc., tilldelar den en
israelitisk präst i åttonde seklet.
13. Sid. 289. Se här Richard Simons argument mot den
protestantiska principen om den bibliska textens gudomliga auktoritet: »De
förändringar, som bibelns exemplar undergått sedan originalen gingo
förlorade, förstöra helt och hållet de protestanters princip, som endast
rådfråga dessa samma exemplar i det skick, hvari de nu befinna sig. Om
religionens sanning icke förblifvit i kyrkan, skulle det icke varit säkert
att numer söka henne i läror, som äro underkastade så många
förändringar ...» o. s. v.
14. Sid. 289. Tindal, Christianity as old as creation, c. XIII,
J- -S. Semler, Abhandl. von freier Untersuchung des Kanons, I,
p. 1—8, II, p. 191, etc., 4 vol. 1771-1775.
15. Sid. 290. Spinoza, Tract. theol. polit.: Non satis mirari
possum cur inter sacros libros recepti Juerunt (libri Paralipom) ab iis qui
libros Sapientiæ, Tobice et reliquos ex canone sacrorum deleverunt.
Angående frågan om apokryferna i G. T., som gifvit anledning till så långa
och ofruktbara gräl mellan protestanter och katoliker, se E. Reuss, Hist.
du Canon des S. Ecrit., 1864. Protestanterna drogo tydligen det kortaste
strået, enär de icke kunde försvara sin sats på annat sätt än att
gudomlig-göra synagogans och den fariseiska rabbinismens verk, på samma sätt som
man icke kan försvara den gudomliga karaktären hos Nya Testamentets
samling, så vida man icke gudomliggör kyrkofädernas och konciliernas
verk och verket af en tradition, som man på hela återstoden förklarar
för felande och behäftad med misstag.
16. Sid. 291. Calixtus, Responsum maledicis Moguntinorum
theo-logorum, thes. 73: Neque Scriptura dicitur divina, quod singula quæ in
ea continentur divinæ peculiari revelationi imputari oporteat, sed quod
prtccipua quæ redeinptionem et salutem generis humani concernunt, non
Hisi divinæ revelationi debeantur; in ceteris vero quæ aliitnde, sive per
experientiam, sive per lumen naturæ nota, consignandis, divina assistentia
et spiritu ita scriptores sint gubernati, ne quidqnam scriberent, quod non
esset ex re, vero, decoro, congruo.
17. Sid. 291. Episcopius, Instit. christ. I, 4, 10: Si quædam tion
exacte definiverint, fueruyit ea non res fidei aut præcepta niorum. Och
för öfrigt: Recte ex. Joh. VI, 19, liquet Spiritum sanctnm Johanni non
sitggessisse quod stadiis remigassent discipuli Domini sed ei reliquisse
judicium situm proprium de spatio remigationis, quando dicitur. Citni
remigassent quasi stadia XXV aut XXX. (Ibid. IV, 1, 4).
18. Sid. 291. H. Grotius, Votam pro pace eccles., p. 672: Vere
dixi non omnes libros qui sutit in hebræo canone dictatos a spiritu S.;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
