- Project Runeberg -  Anna Svärd /
272

(1928) [MARC] Author: Selma Lagerlöf
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje delen - Bortresan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ANNA SVÄRD

BORTRESAN.

Det gick visst inte så lätt att hinna flyktingarna, som
baron Adrian hade trott. Dels hade de fått ett ganska
gott försprång, och dels visade det sig, att föret var sämre,
än man hade antagit. Charlottes präktiga hästar måtte
anstränga sig hur mycket som helst: där vägen låg bar, blev
det omöjligt för dem att släpa fram den tunga åksläden annat
än i skritt. Charlotte kände sig, som om hon vore fastlåst, och
stirrade förargad på spåren efter den smala skojarryssen,
som hade kunnat begagna sig av den minsta snökant på
vägen och ibland hade tagit en genväg över några ännu
snÖbetäckta åkerfält.

Men som föret blev bättre, ju mer de avlägsnade sig från
den stora slätten omkring Bro kyrka, uppgav hon inte
hoppet att snart få tillbaka sin lilla tös. Vad som bidrog
att stärka modet, var också, att baron Adrian och hon helt
plötsligt hade blivit de bästa vänner i världen. Hon visste
inte rätt hur det hade gått till. men de måtte var på sitt
håll ha upptäckt, att de var ärliga och uppriktiga
människor, litet oresonliga kanske, men i alla fall just sådant
folk, som det är en glädje att ha att göra med. Baronen
förklarade rent ut, att han var -lad, att Charlotte inte hade
lämnat Hedeby, innan han hade kommit underfund med
detta.

Charlotte avgav ingen sådan öppenhjärtig försäkran, men
som hon tvivlade på att hon skulle kunna förmå sin man att
komma Karl-Artur till hjälp, föll det henne in, att hon skulle
be baron Adrian ta hand om honom. Han var ju Karl-Arturs
kusin, och det måtte inte vara angenämt för honom att ha
en så nära släkting drivande omkring på landsvägen.

Men hon hade inte hunnit säga många ord i ärendet,
förrän baronen avbröt henne.

272

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:01:24 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/annasvard/0272.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free