Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje delen - Bortresan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANNA SVÄRD
hinna att göra varandras närmare bekantskap och bli goda
vänner.
— Det var nästan alltför grymt, kusin.
— Då den saken var ordnad, lät min far kalla in oss
pojkar i sitt rum. Han frågade hur vi kunde understå oss
att inte lyda hans befallningar och gav oss var sin örfil.
Min far var annars en mycket blid och saktmodig man. Han
brukade aldrig utdela några handgripliga tillrättavisningar,
så att kusin kan tänka sig vår förvåning. Det var ju
omöjligt för oss att förstå varför vår far var så svag för lilla
Thea. Men nu lät han oss veta, att det fanns ingen på jorden,
som vi borde behandla med sådan hänsynsfullhet som just
henne, och talade om för oss, att hon skulle komma att
stanna åtta dagar till, för att vi skulle lära oss att tycka
om henne.
— Och det kunde ni naturligtvis inte bära?
— Jag lyckades att hålla mig tyst, men Göran, som var
av ett mer häftigt lynne och som därtill hade blivit
uppretad av örfilen, utropade i fullt raseri: "Därför att sÖta
far har varit kär i Malvina Spaak, behöver väl inte vi bli
förtjusta i lilla Thea." Jag kunde inte tänka mig annat, än
att han skulle bli utkörd, men tvärtom. Söta far la band
på sin vrede. Han satte sig i sin stora stol och bad oss
komma närmare. Vi fick ställa oss på var sin sida om
honom. Han tog våra händer och sa, att det var på tiden,
att vi fick veta, att han fruktade, att en stor orätt hade
blivit begången mot Malvina Spaak. Vid ett tillfälle — han
var viss om att vi förstod vad han syftade på — hade hans
liv svävat i fara, och han misstänkte, att hans mor,
friherrinnan Augusta, om än inte med rena ord, så dock på
något annat sätt hade kommit Malvina Spaak att tro, att
hon skulle få bli hennes svärdotter, om hon lyckades rädda
honom. Detta löfte hade ju inte kunnat hållas, och jungfru
Malvina hade visat det mest taktfulla uppträdande, men min
far kände, att han till henne stod i en skuld, som han aldrig
kunde gälda, och han vände sig till oss för att be oss alltid
iakttaga det mest hänsynsfulla uppförande mot fru Malvina
och hennes dotter.
280
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
