- Project Runeberg -  Anna Svärd /
287

(1928) [MARC] Author: Selma Lagerlöf
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje delen - Bortresan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

BORTRESAN

Artur svängde om hästen, vek av från vägen och styrde ut
på sjön.

— Nå, sade baron Adrian helt förnöjd, där tar vi dem
bara så mycket lättare.

Lundman, som redan hade hunnit utför backen, svängde
också utan betänkande ut på isen, som var täckt med en
blandning av vatten och snö, men fullt hållbar.

De hade inte hunnit många famnar utåt isen, förrän
baronen gav till ett utrop.

— Stopp, Lundman! Håll in hästarna! Vad tänker det där
herrskapet på, som far ut på isen just här? Vi har ju älven
där borta.

Från Charlottes släde, som var rätt hög, kunde man
tydligt se hur isen tätt framför dem antog en mörk färg, vilket
tycktes antyda, att den hade förtunnats av en liten bullersam
älv, som kom strömmande fram ur skogsdjupet.

De höll stilla. Baronen steg ur släden, satte händerna
för munnen som en ropare och skrek ut en varning.
Charlotte ryckte och slet i slädfällsbanden, så att hon äntligen
blev fri att röra sig.

Om bara ett par sekunder var det skett. Det hördes ett
brakande i isen. Karl-Arturs häst försvann i djupet, och
släden följde efter.

Men i samma ögonblick, som isen brast, hade Karl-Artur
kastat sig ur släden, och kvinnan, som satt bredvid honom,
hade följt hans exempel.- Åskådarna i Charlottes släde kimde
se dem stå räddade på iskanten.

Men då började baron Adrian, stor och tung som han var
i sin vida päls och sina ofantliga resstövlar, springa fram
mot den öppna vaken.

— Barnet! ropade han. Barnet, barnet!

Charlotte följde honom, och kusken Lundman kastade
tömmarna ifrån sig och sprang, han också. Baronen hade
försprång. Han var nästan framme vid vaken, och Charlotte
tyckte sig höra, att han ropade något om att han såg tösen.
I detsamma brast isen under honom.

Charlotte var så nära, att sprickorna i den bristande
isskorpan nådde fram till hennes fötter. Hon tänkte dock inte

287

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:01:24 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/annasvard/0287.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free