Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kunskap, som, i sig själv föga bildande, endast i ringa mån
och blott för ett fåtal elever kan bliva av värde såsom
bildningsmedel. Men däremot anse vi alldeles bestämt, att skolan
både kan och bör på ett mera indirekt sätt befrämja
språktalangen, så nämligen att hon genom flitig explikation giver
lärjungen ett rikligt ordförråd och en viss språktakt. Detta
är i själva verket det enda konstanta i färdigheten att tala
främmande språk — det övriga är förgängligt och tillfälligt,
beror på övning och vana samt förloras vanligen lika lätt som
det inhämtas.
Men vi övergå till litteraturen och frågan om
språkkunskapens värde såsom ett medel att tillgodogöra isig den. För
att utreda denna punkt måste vi åter kasta en blick på
förhållandena i de manliga läroverken. Där hava språken sedan
urminnes tider räknats och räknas ännu till humaniora. Men
detta deras anseende såsom humanistiskt bildande är egentligen
ett minne från den tid, då studiet av klassiska språk stod i sitt
flor, och då såväl målet som sättet för språkundervisningen
var ett helt annat än nu. Den var då så anordnad, att
lärjungarna i och med språket verkligen tillgodogjorde sig en dryg
del av litteraturen, både den poetiska och den historiska, och
på detta sätt förvärvade sig en ganska grundlig kännedom
om antikens kulturliv, på samma gång som de genom umgänget
med verkligt stora författare utbildade sitt sinne för det i
stilistiskt avseende ädla och sköna. I språkundervisningen
ingingo alltså på den tiden flera element: icke blott ett
språkligt, utan även ett estetiskt, ett historiskt och ett
kulturhistorisktoch det var på grund av dessa senare som de klassiska
språken kunde rättfärdiga sin ställning såsom "kärnan i den
humanistiska skolbildningen".
När den nuvarande lärda skolan fortfarande yrkar på
aktning för språken såsom representanter för den humanistiska
bildningen, begår hon i själva verket en svår anakronism och
54
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
