Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mellan lärjungarna och en lärare, som ser dem en timme i
veckan, kan ju ej komma i fråga. Lärjungarna betrakta ofta
de ständigt skiftande lärarna som aktörer, sig själva som den
applåderande eller visslande publiken.
Men oavsett dessa skuggsidor, har undervisningens
innehåll verkligen fått ett tillskott genom allt detta nya vetande?
Det skulle kunna tyckas så. Man skulle kunna säga, att en
stor del av de nyss uppräknade ämnena äro just sådana, att
deras innehåll med skäl anses utgöra ett viktigt element i den
humanistiska bildningen. Vi tro dock för vår del, att de icke
medföra någon vinst av bildningsmaterial. Ty härvidlag
inträffar nästan alltid ett av två fall. Antingen behandlas det
nya ämnet såsom något nytt, exklusivt, från de andra
skolkunskaperna avsöndrat helt, och går då vanligen över
lärjungarnas ståndpunkt samt in på det vetenskapligt-speciella
området. Eller ock — och detta är kanske oftast händelsen
— är den nya kunskapen ingenting nytt, det är samma vin,
som eljest serveras, fast i andra flaskor. Vi tro t. ex., att
"statskunskapen" är blott och bart så mycket historiskt realvetande,
som är nödvändigt för att rätt förstå de historiska
tilldragelserna; att "astronomien" mycket väl kunde rymmas inom
fysiken, att "konsthistorien" med större fördel kunde ansluta sig
till historien och geografien, att "antropologien" blott är litet
logik och litet sunt förnuft, som borde följa med på köpet vid
all undervisning.
Vad "kyrkohistorien" angår, så är det ju alldeles självklart,
att ingen historielärare, som det allra ringaste befattar sig
med folkens kultur, kan underlåta att taga upp "livsbilder ur
kyrkans historia". Det som tillkommer vid kyrkohistorien ex
professo, är ofta föga annat än redogörelse för de olika
kyrkofädernas och andra kyrkolärares stridiga teologiska åsikter
samt sekternas, såsom gnostikers och manikéers, villfarelser.
Är detta vetande främjande för det religiösa livet, är det
nödvändigt för den allmänna bildningen, eller är det ens fattligt
för lärjungar på skolans ståndpunkt? Härmed vilja vi icke
förneka, att när en olikhet i teologisk uppfattning haft en så
94
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
