Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
framställas opersonligt och icke heller anonymt. Läraren bör
icke säga: "på den eller den tiden gjorde man så eller så",
eller: "under medeltiden måste man rida, när man skulle resa".
Det är bättre att säga: "Engelbrekt red till Stockholm, ty
detta var då för tiden det vanliga sättet att resa." Man bör
med ett ord alltid referera skildringen till en viss benämnd
historisk person.
Det finnes lyckligtvis vissa delar av historien, där det är
jämförelsevis lätt att passa in fakta och händelser i en rik
kulturhistorisk ram. Så är t. ex. fallet med korstågsperioden. Här
har man det ypperligaste tillfälle att giva skildringar av
medeltidens feodalväsende, riddarväsende, krigskonst, jakt, handel,
samfärdsmedel, allt i samband med korsfararnas spännande och
för barnfantasien så fängslande äventyr. I stället för att helt
allmänt tala om, hur en belägring vid denna tid tillgick, lämnar
man på grund av de gamla krönikorna en beskrivning över
t. ex. Jerusalems belägring, skildrar murbräckor och
belägringstorn etc. Från Richard Lejonhjärtas och Filip Augusts
vistelse utanför Acre har man en mängd för riddarlivet
karaktäristiska berättelser, och vilken typisk medelstidskaraktär är
icke Richard!
Jag tror, att hela det material, som historieundervisningen
rör sig med, borde från denna synpunkt underkastas en
grundlig revision och omarbetning. Man borde genomgå de historiska
källorna och leta efter tidskaraktäristiska skildringar, helst
sådana som gruppera sig kring en betydande person eller viktig
tilldragelse och på samma gång belysa viktiga
kulturförhållanden.
Sådana skildringar finnas nog från nästan varje tidevarv,
men det är icke alltid lätt att leta upp dem. Detta kan
svårligen ske utan samarbete mellan vetenskapsmän och lärare.
Pedagogerna kunna icke ensamma göra det, ty de kunna icke
veta, vilka historiska författare som äro mest vederhäftiga, men
vetenskapsmännen kunna ännu mindre göra det på egen hand,
eftersom de ej hava någon erfarenhet om hur berättelser skola
vara beskaffade för att fattas av barn.
126
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>