Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
knyta dessa kulturhistoriska detaljer till händelser, personer
eller förhållanden, som även eljest skulle ha sin givna plats i
den historiska undervisningen. Härigenom vinner man
nämligen två fördelar: dels får man på ett naturligt sätt in det
kulturhistoriska elementet, och dels blir den händelse, som skildras,
mer konkret och åskådlig och barnets kunskap därom
följaktligen fastare. Varken ett barn eller en vuxen kan ju tänka
sig en historisk personlighet så att säga abstrakt, man måste
tänka sig mannen med ett visst utseende och klädd i en
bestämd dräkt, o. s.i v. Om läraren icke bibringar barnet en
riktig föreställning om allt detta, måste dess fantasi arbeta på
egen hand och skapar då med nödvändighet en falsk, det vill
här säga en anakronistisk bild av mannen och hans
förhållanden, kläder honom i samma dräkt som nutida människor o. s. v.
Man kan i skolan ofta få höra mycket slående exempel på
barnets sätt att fylla ut skildringen med högst djärva
anakronismer. Det är t. ex. fråga om Sten Sture d. y. Om det
står i läroboken, att riksföreståndaren efter slaget vid
Bogesund "skyndade" till Stockholm, så kan det hända, att barnet
uttrycker sig så: "Sten Sture kastade sig upp i en åkardroska
och for till Stockholm". Eller barnet skall berätta, att den
eller den medeltidskonungen höll på att äta kvällsvard, när han
blev överfallen av fienden, och då heter det: "Valdemar satt
och drack té."
Sådant visar, att den kulturhistoriska kunskapen icke
kommer av sig själv. Men nu är det så, att en skildring av ett
allmänt tillstånd aldrig intresserar barn, varför det enklaste och
riktigaste är att, när man talar om Valdemar Seier, Sten Sture,
Richard Lejonhjärta, Gustaf Vasa, Ludvig XIV, också
begagna alla möjliga anledningar att åskådliggöra dessa
personers yttre företeelse och de förhållanden, varunder de levde.
Kan man göra detta genom att förevisa avbildningar av
samtida konstverk, så är det det bästa sättet; därigenom få
barnen också någon kännedom om tidens konst och konstnärer,
ett område som historieundervisningen hittills i oförlåtlig grad
försummat. Den kulturhistoriska kunskapen bör således icke
125
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
