Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att verka som en sol på barnasinnena —• jag upprepar denna
bild, ehuru den nog kan förefalla underlig — så beror det oftast
visst inte på någon egentlig hjärtlöshet eller kallsinnighet mot
barnen, utan snarare på den förströddhet, som ligger i tiden, på
deras myckna arbete o. s. v. Kanske även därpå, att de icke ana,
vilken djup lycka ett äkta förhållande mellan barn och
uppfostrare skänker. I en lycklig familj erfar man en djup
trevnad, som ligger däri, att alla känna varandra — med fel och
allt — och lita på varandra. Detta samma förhållande kan
äga rum mellan en lärare och en klass — de kunna växa ihop
år efter år, lärare med lärjungar och de med varandra. Vi
tillägga "med varandra", ty till en god anda i en klass hör
nödvändigtvis också ett gott kamratskap, detta motsvarar
syskonkärleken i familjen.
För att kunna komma i ett sådant förhållande till hela
klassen måste man ha utgått från bekantskap med individerna.
Det är ett stort fel, som ofta begås i skolan, att man tar
eleverna i klump. Det finns inga kollektivsjälar här i världen,
lika litet i en klass som på något annat ställe. Visserligen
äro lärjungarna många och tidén knapp, men barnasjälar ha
stora fönster, och en vänskap kan stiftas på fem minuter,
underhållas på andra fem minuter här och där under veckan.
Ett litet samtal en morgonstund om en skrivning, några
minuters hjälp med en svår läxa, en liten handledning vid en lek
under rasten, sådana småsaker äro alldeles tillräckliga för att
vinna ett barnahjärta. Om de undervisande besinnade detta,
skulle de icke anse vakterna vara en så stor börda. Det kunna
de endast vara, så vida man fattar dem som en
polistjänstgöring. Men det som är huvudsaken — o, sorgliga sanning för
oss jäktade varelser! — det är, att läraren eller lärarinnan,
framför allt den som förestår en klass, finns till hands, är
liksom hemma i skolan, inte står på resande fot, inte är
frånvarande till varken kropp eller själ.
Härtill kommer, att man måste ha den förmågan att
säll-skapa utan att i ringaste mån trycka. Man är som i sin
familj, ömsom tiger man och arbetar för sig själv, ömsom ser
188
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
