Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om lärarepersonlighetens vård.
Föredrag i Pedagogiska sällskapet i Stockholm, april 1916.
Vi äro väl alla ense om att lärarebanan icke är lysande
som bana betraktad. Gud Mammon har aldrig gynnat den, den
har aldrig varit någon väg till livets materiella goda, och även
för sådana, som söka en finare levnadsnjutning, innebär den
föga lockelse. Det är ganska egendomligt, att denna sanning
finnes uttalad i Goethes Faust, detta underbara kompendium
i modern livskunskap, Bland det första, som Mefistofeles
företar mot Faust, är att driva honom ut ur lärosalarna och kasta
hån över lärarekallet. Han säger:
"Vi fly, och detta fort.
Vad är det här för pinoort?
Är det att leva? Är det mödan värt
att tråka ut sig själv och pojkars skara?
Ej vill du tröska torra halmen bara?
Det bästa du kan hava lärt
får du dock ej för piltarne förklara."
Vi ha här ett pregnant uttryck för genomsnittsmaterialistens
tanke om lärarens kall. Han ser i detta endast tråkigheten,
"halmtröskningen". Tyvärr är det hans syn på saken, som till
stor del går igen i den populära uppfattningen än i dag.
Man måste då fråga: varpå beror det, att denna
föreställning så envist håller sig vid liv? Möjligen därpå, att lärarens
arbete synes vara icke ett ständigt fortskridande som
vetenskapsmannens, utan ett evigt på stället marsch, igångsatt av
rutin och mekanisk vana. Mefistofeles är ju mästare i att säga
211
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
