Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Matthew Cuthbert häpnar.
är underligt, att jag ska bo hos er och höra till er! Jag har
aldrig hört till någon människa . . . Men se barnhemmet, det
var värst av allting. Jag har bara varit där fyra månader,
men det var nog. Ni har väl aldrig varit barn på ett barn-
hem, kan jag tro, sådärför kan ni omöjligt fatta, hur det är.
Det är värre än allt man kan tänka sig . .. Fru Spencer sa’,
att det var styggt att säga så där, men jag menade inte någon-
ting styggt . . . Det är rätt lätt att vara stygg utan att själv
veta av det. Barnhusmänniskorna va’ snälla — ja för all del.
Men allting är så förfärligt enahanda och alltid likt sig på ett
barnhem — utom själva barnen, förstås.
Om dem kunde man i tankarna göra upp så inånga
saker och ting — flickan bredvid en, till exempel, hon kunde
ju kanske vara dotter till en greve och ha stulits bort från
sina föräldrar i sin späda barndom av en otäck barnjungfru,
som dog, innan hon hann bekänna sitt brott . . . Jag brukade
ligga vaken på nätterna och tänka ut sånt där, för på dagen
hade jag inte tid. Det är väl därför jag är så skranglig och
mager — för nog är jag bra mager, säg? Jag har nästan
inget kött pä mina knotor. Jag föreställer mig så gärna, att
jag är knubbig och fet, med gropar i armbågarna . ..
Här tystnade Matthews skyddsling, dels därför att ande-
dräkten tröt henne, dels därför, att de hade kommit fram till
giggen. Sedan sade hon ej ett ord, förrän de lämnat byn
och åkte utför en brant liten backe. Vägen var här så djupt
nedskuren i den mjuka marken, att dess kanter, bevuxna med
blommande vilda körsbärsträd och smärta björkar, likt vallar
höjde sig flera fot över de åkandes huvuden.
Flickan räckte ut sin hand och bröt av en vild plommon-
gren, som strök emot giggens sida.
— Är den inte vacker? Vad tänker ni på, när ni ser
ett sådant träd luta sig ut uppifrån gräsvallen med kvistarna
höljda av skir vit blom?
15
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
