Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Anne som räddande ängel.
— Ja du, den som det visste, sade Matthew.
— Har Matthew aldrig tyckt om någon flicka?
— Hm — nej, det måtte jag nog inte ha gjort, sade
Matthew, vars intressen aldrig legat åt det erotiska hållet.
Anne funderade med hakan i handen.
— Det måtte ändå vara rätt livat — kärlek och sånt
där... Säg, Matthew? Ruby Gillis säger, att när hon blir
stor, ska hon samla så många friare ikring sig och riktigt ha
det på gaffeln, säger hon ... Men det förstår jag mig inte på,
det vore väl bättre att bara ha en enda, som man hölle av
mer än alla de andra tillhopa och vore ringförlovad med.
Ruby Gillis har förstås mycket bra reda på sådana saker, för
hon har så många stora systrar, och fru Lynde säger, att
flickorna Gillis ha gått åt som varmt bröd .. . Herr Phillips
går upp och sitter hos Prissy nästan varenda kväll. Han sä-
ger det är för att hjälpa henne med läxorna, men Miranda
Sloane ska också söka in till seminariet, och hon skulle då
behöva hjälp bra mycket mer än Prissy, så stockdum som
hon är. Men aldrig går han och hjälper henne om kvällarna
— nä, tycker någon det! Det är så mycket här i världen,
som jag rakt inte förstår, Matthew.
- Ja, Gu’ vet om jag är stort klyftigare än du, sade
Matthew.
- Nu får jag väl ändå lov att sluta mina läxor. Jag
unnar mig inte så mycket som att röra vid den nya boken,
som Jane lånte mig, förrän jag är färdig med dem. Men det
är en ryslig frestelse, Matthew. Till och med fastän jag vän-
der ryggen till boken, ser jag den för mig alldeles tydligt.
Jane sa’, att hon grät så, när hon läste den, att hon blev
sjuk. Jag är tokig i böcker, som man måste gråta åt, för att
di ä’ rörande... Nu tror jag ändå, att jag är tvungen att
bära in den i salen och låsa in den i syltskåpet och ge er
nyckeln. Och kom ihåg, Matthew, ni får inte ge mig tillbaka
159 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
