- Project Runeberg -  Anne på Grönkulla /
207

(1909) [MARC] [MARC] Author: Lucy Maud Montgomery Translator: Karin Jensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Anne kommer till korta i en hederssak.
- Var inte rädd, Marilla! Jag gick på takåsen och tril-
lade ner. Jag tror, att jag har vrickat min fotled. Men, Ma-
rilla, jag hade ju kunnat bryta nacken. Man ska alltid se på
den ljusa sidan av saken.
- Jag borde ha förstått, att du skulle ställa till någon-
ting i den vägen, när jag lät dig gå på bjudningen, sade Ma-
rilla, som trots den lättnad, hon kände, ej kunde släppa den
vresiga tonen. — Bär in henne, herr Barry, och lägg henne
på soffan. Bevare oss väl, jag tror flickan har svimmat.
Detta var sant. Överväldigad av smärtan i den stackars
foten hade Anne försjunkit i ett tillstånd av lycklig medvets-
löshet.
Matthew, som hastigt ropades från skördefältet, skicka-
des genast i väg till doktorn. Denne anlände i sinom tid och
gjorde den upptäckten, att skadan var svårare än man från
början befarat. Annes fotled var bruten.
När Marilla längre fram på kvällen gick upp på gavel-
rummet, där ett blekt flickansikte avtecknade sig mot sängens
kuddar, hälsades hon av en klagande röst:
— Tycker inte Marilla, att det är mycket synd om mig?
— Det var ditt eget fel, sade Marilla, i det hon drog
ned rullgardinen och tände en lampa.
— Ja, det är just därför ni skulle tycka synd om mig,
sade Anne; det är just tanken på, att det är mitt eget fel,
som gör, att det känns så rysligt ledsamt alltihop. Om jag
hade kunnat skylla på någon annan, så hade det genast varit
betydligt bättre. Men vad skulle Marilla själv ha gjort, om
en ann’ flicka hade stått där och retats med er och sagt, att
ni inte tordes gå på takåsen?
— Jag hade låtit henne retas tills i morgon bitti’ och
själv stannat kvar på fasta marken. Så’na galenskaper! sade
Marilla.
Anne suckade.
207

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:30:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/annepagran/0213.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free