Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I det tysta.
lät ej Anne med hull och hår överlämna sig åt studierna.
Hon fick vara med om flera aftonunderhållningar med före-
drag och musik; muntra slädpartier med frisk bjällerklang och
dans efteråt förekommo ett par gånger, och ungdomen roade
sig med skridskogång, så länge isen låg.
En dag, när de stodo bredvid varandra, såg Marilla till
sin förvåning, att Anne var längre än hon själv.
— Kära barn, så du har vuxit! sade hon, nästan utan
att vilja tro sina egna ögons vittnesbörd.
En suck följde på orden. Marilla kände ett underligt
vemod över att Anne sköt i höjden. Det barn, hon lärt att
hålla av, var borta, och här stod i stället denna långa femton
års flicka med sina allvarsamma ögon, den tankfulla pannan
och det så vackert burna lilla huvudet. Marilla höll av flic-
kan lika mycket som hon hade hållit av barnet, men hon
hade dock en tryckande förnimmelse av, att hon förlorat nå-
gonting. Och på kvällen, sedan Anne gått till ett förenings-
möte i sällskap med Diana, satt Marilla ensam i vinterskym-
ningen och gav plötsligt vika för svagheten att gråta.
Matthew, som kom in med en lykta, upptäckte hur det
var fatt och tittade på henne med sådan bestörtning, att Ma-
rilla måste skratta mitt under tårarna.
— Jag tänkte på Anne, sade hon. — Hon har vuxit upp
och blivit så stor — och troligen få vi inte behålla henne här
hemma nästa vinter. Jag kommer att sakna henne förskräckligt.
— Hon kan nog fara hem och hälsa på ofta, tröstade
Matthew, för vilken Anne ännu var och alltjämt skulle för-
bliva den lilla ivriga och talföra flicka, som han hämtat från
stationen en junikväll för fyra år sedan. — Bibanan till Car-
mody blir färdig till den tiden.
— Det blir inte detsamma som att ha henne här jämt,
suckade Marilla, besluten att riktigt fördjupa sig i sin sorg.
— Men vad förstå sig karlar på sådant!
274
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
