Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- I. Helvetet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I.
HELVETET.
En viss dåsighet hade efterhand utbrett sig över hela
kupén. Många hade rest hela dagen och voro trötta.
För andra var det kvälldags. Men eftersom man närmade
sig huvudstaden, resans mål, vaknade allesamman upp till
nytt liv.
Bäst det var brusade tåget ut ur skogsbandet och
öppen vy låg framför. Hela horisonten flammade röd
som av eld.
»Vad är det?» utbrast en ung flicka med ängslig röst
och blick. »Är det eldsvåda?»
»Det är helvetet», svarade herrn bredvid henne.
»Helvetet?» upprepade hon och såg på mannen. Var
han inte riktig? Han hade dock hela dagen talat så klokt
och förståndigt.
»Ja, helvetet, där de fördömda bo», svarade han.
Nu log hon, lättad.
»Äsch, det är gatlyktorna i Stockholm».
Han nickade, men med ett ansiktsuttryck, som sade
att han vidhöll sin dom över storstaden.
»Vet ni vart ni skall ta vägen där?» frågade han.
»Ja, jag har antagit plats, och dom möter mig vid
stationen».
»Skulle de ej vara mot er, så vänd er till
Vaksamhets byrå, Hantvärkaregatan 23 A. Misstro alla andra,
som bjuda er sina tjänster. Skulle ni stå hjälplös, så
vänd er till mig; jag kan måhända ge er något gott råd».
Han tog upp ett visitkort. På det stod att läsa: »Gustav
Bärge, bokförläggare, Bärgåsa».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 02:36:56 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ansprak/0007.html
