Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Helvetet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Bärgåsa var en liten »stad på landet», som
egentligen hade blott namnet gemensamt med städerna. Den
bestod av en enda gata. Alla gårdar hade stora
trädgårdar och hela ena gatusidan ägde åtomter.
»Jag skriver hit min adress under min
stockholmsvistelse, som kommer att räcka ett par veckor».
Hon tog emot kortet med ett varmt tack i de vackra,
oskyldiga ögonen, under de att de friska röda kinderna
fingo en högre färg.
»Var aktsam om er själv. Kom ihåg att alla
storstäder äro farliga», sade han.
Hennes tacksamhet var ögonskenlig, ehuru det syntes
att hon ansåg, att han överdrev.
En man, som tyst åhört samtalet, kom nu fram till
Bärge.
»Eftersom herrn tycks vara så bekant i Stockholm,
vill han kanske ge mig adress på ett enkelt men rejält
hotell».
Bärge taxerade honom med en blick; det var en solid
bonde.
»Blå Bandet, där bor jag själv», sade Bärge.
»Det låter utmärkt, för jag är nykterhetsvän. Jag är
bonde i Gällersta, Närke, och heter Johan Larsson».
Bärge räckte fram sin hand och presenterade sig.
»Då får jag göra sällskap med bokförläggaren?»
sporde Johan Larsson.
»Med nöje», svarade Bärge.
Nu löpte tåget in på stationen, och alla rusade åt var
sitt håll.
»Stå på er bara!», sade Bärge åt flickan, i det han
trädde ut ur kupén.
Johan Larsson följde honom troget i hälarne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
