- Project Runeberg -  På besök hos de anspråkslöse : bonden och grönköpingsbon gästa huvudstaden /
45

(1921) [MARC] Author: J. L. Saxon
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIV. Aldrig sova ordentligt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

äro utsatta för denna starka irritation av buller och oljud.
Tänk, om du så därtill skulle utsätta dem för den
upphetsning, som följer av börsspel och annan jakt efter
guld, politiskt partiväsen och det intrigspel som hör ihop
med vissa yrken».

»Men detta förstärker ju bara min anledning att fråga,
huru stadsborna kunna sova».

»De sova heller aldrig ordentligt. Den djupa,
drömfria sömnen är det enda tillstånd, då våra nerver få
fullständig ro. Stadsborna behövde den bättre än andra på
grund av det liv de leva. När man varken har tystnad
eller frisk luft under natten får man inte heller någon
riktig sömn. Det som ytterligare omöjliggör detta är att
storstadsborna sova på onaturlig lid. Vi skola gå till
vila, när allt annat i naturen har ro — med solen är den
riktiga normen. Storstadsbon gör natten till dag och
dagen till natt. Men de konstgjorda solarna på natten
öka blott farten på hans färd till förintelsen. En timme
vid belysning sliter lika mycket på kroppen som två vid
dagsljus. Efter dessa ansträngningar njuter han den
oroliga och — på grund av timmen på dagen — underhaltiga
sömmen om eftermidnatt och förmiddag».

»Men huru stå de ut med det?»

»De stå ej ut med det alls. En och annan inflyttad
av bondras uppnår 70—80 år, men annars är regel att
de dö mellan 50 och 60 år, d. v. s. just vid den tid, då
de med samlad livserfarenhet och efter att ha uppfostrat
barnflocken skulle tjäna det allmänna. . . . Denna brist
på sömn är också förklaringen på deras febrila
nöjeslystnad, deras begär efter hetsig mat — slappa magar finna
sund mat fadd — och efter njutningar, som bedöva
skälvande, sjuka nerver, såsom alkohol och tobak. Den
stimulus, som heter ro, är för dem okänd».

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:36:56 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ansprak/0047.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free